Nästa år går konståknings-VM i Göteborg. Ooooh, vad jag vill åka dit! Det vore ju helt fabulous!
Nu har jag heldag med InDesign igen, det är fortfarande på en ganska enkel nivå. Därför kan jag surfa lite parallellt.
Det var en mardröm att ta sig ned till Skåne den här gången. Ett tag verkade det helt omöjligt att överhuvudtaget få tag i en biljett att åka ned med. Det var fullt på alla tåg och på alla ungdomsplatser på Malmö aviation. Det enda alternativet såg ut att vara att åka ned nu på morgonen med ett tåg som gick 05.18 ifrån Centralen. Men så fick jag tag i en biljett med SAS. Kruxet var bara att de flyger till Arlanda och jag hade nog inte riktigt fattat hur långt borta Arlanda egentligen ligger. Därför hade jag ungefär en minuts marginal att hämta ut mitt boardingcard när Pär släppte av mig. Vid fel terminal. Så jag fick springa, som jag inte sprungit sen jag bodde hemma och sprang efter bussen på morgonen. Det bara pep i mina luftrör, men jag hann! Svettig och skakig gick jag på planet. Men det är iaf mer buissness att springa efter sitt flyg, än efter 715, jag känner att jag har kommit någonstans i livet.
Ikväll åker jag tåg hem. Jag önskar mig några elementära saker om den resan: 1) att jag ska få åka framlänges 2) att ingen av mina medresenärer börjar hälla ut öl överallt 3) att ingen av mina medresenärer fyllnar till på bistrovin redan vid Hässleholm. Sen när blev X2000 en partykryssning? Ska jag behöva åka tyst kupé eller första klass för att folk inte ska bete sig som om de vore på Birka Princess eller något sånt?
Hey princess won't you come back home? 
Saxat ur Blt.
Stockholmare jobbmobbas i Lund
STOCKHOLM Det var inte brist på meriter som gjorde att ITkonsulten Magnus Ahlin inte fick jobbet han sökte i Lund. Han hade fel födelseort. ”Stockholmare här nere ses som ett skällsord av många”, förklarade den ansvarige chefen.
Det var inte brist på meriter som gjorde att IT-konsulten
Magnus Ahlin jobbade som teknikinformatör och projektledare på konsultföretaget Semcon i Kista i början av decenniet, men blev arbetslös i samband med IT-kraschen.
Han flyttade till Trelleborg och öppnade tapasbar. När hans gamla arbetsgivare sökte folk i grannstaden Lund skickade han in en ansökan och bifogade givetvis de goda meriterna han fått på Kistakontoret.
– De sökte allt från rena gröngölingar till kvalificerade teknikinformatörer. Jag tyckte att jag var som klippt och skuren, säger han till Siftidningen.
Men Magnus Ahlin fick nobben och fick inte ens komma på intervju. Först fick han ingen motivering, men när han stött på i ett nytt mejl kom förklaringen: du är stockholmare.
Gruppchefen Linus Magnusson på Semcon skriver till Magnus Ahlin att ” det som gjorde att du bara kom tvåa (eller hur man ska uttrycka det) är nog att du framstår som väldigt stockholmsk – både i din ansökan och i telefon”
samt vidare att ”stockholmare här nere ses som ett skällsord av många”.
Linus Magnusson utvecklar tankegången för Siftidningen:
– Det är ingen tvekan om att stockholmare här nere anses som dryga och att de tar stor plats. Mycket snack och lite verkstad, om jag säger så. Där spelar dialekten givetvis en roll. Magnusson är själv stockholmare men förklarar att han gör allt för att tona ner det och hålla en låg profil, vilket alltså inte Magnus Ahlin gjorde i sin ansökan.
– Den andades gott självförtroende. Sånt uppskattas inte här. Här gillar man folk som är lågmälda och timida.
Enligt diskrimineringsombudsmannen räknas stockholmare inte som en etnisk minoritet och kan därför nekas jobb med hänvisning till ursprunget. Sif kommer inte heller att driva ärendet trots att man anser att Semcons beteende är ytterst märkligt.
AHA!!!